alexolausson

Sammanfattning av året - största händelserna

Sköna promenader längst vattnet // Köpte ny kamera,// Ätit sushi för första gången, // Pusslat en massor, // Kommit på nya recept, // Första dopppen, // Varit på Miriam Bryant, // Gått på min andra Bieber konsert,// Grillkvällar, // Syrrans student, // Midsommar, // Sett körbärstträden i kungsträdgården,// Besökt Örebro,// Pride Stockholm och Norrköping, // Varit på bröllop. 

 

2016 för mig har varit ett både bra och dåligt år måste jag säga. Vissa dagar har jag svävat på moln medan andra dagar har jag begravt mig själv på ett ungefär. 

Januari började bra trots vissa händelser som jag inte tänker ta upp här. Jag fann min livkamrat och kickade igång studier. Månaderna tickade på rätt snabbt. Jag och Lucas pendlade mellan Stockholm och Trollhättan veckorna igenom, under längre ledighet åkte jag upp till Storstaden. 

Februari åkte vi igenom snabbt, mars likaså. Det var nog fört i april något stort hände.

Denna morgon kommer jag aldrig glömma. Det var samma dag som vi skulle träffa släkten på Lucas sida för att fira hans 23 årsdag. Bläddra tillbaka i arkivet till den 16 april så kan ni läsa om det igen. Det var en ofattbar morgon och än idag kan jag ha svårt för att förstå det. Men här började ett nytt kapitel. 

Vi fortsatte vårat pendlande ett tag tills jag kände att det inte var såhär jag ville leva. Jag vill vara med honom, leva med honom. I samma veva som dessa tankar gick fick jag en tjänst i Trollhättan, dock endast ett vikariat på en förskola som jag trivdes på. Tjänsten var fram till 14 juni, det var perfekt. Då tog jag beslutet och valde att den 15 juni, med många tårar, tvekan på om jag vågade och många tankar flytta upp till Stockholm. Dagen innan jag skulle åka brast allting, hur skulle jag kunna leva utan min familj vid min sida varje dag, hur skulle jag klara mig utan dom, hur skulle dom klara sig utan mig? Men jag tog min chans. Jag visste att en dag, vart jag än skulle hamna så skulle även jag flytta hemifrån. Det är jobbigt, men jag har familjen, ett samtal bort och jag är välkommen hem när som helst. 

Sommaren drog igenom med stormsteg, jag småjobbade lite här där vi bor. Besökte stranden, spelade minigolf, åt en massa glass. Hitta ett nytt träningsställe där jag är idag. Crossfit Norrort. I slutet på juli fick jag uppleva min första PRIDE STOCKHOLM. Var tveksam till en början, men ähfan, det var riktigt fantastiskt. Så mycket lycka, skratt, såååå mycket kärlek och roligheter, så mycket människor som firar och stärker en och samma sak, rätten att älska.

 

I augusti var jag livrädd. Hur fan ska jag klara mig nu, vilka pengar ska jag försörja mig med? Måste jag flytta ifrån min livskamrat? Telefonen ringde efter mina envisa försök till att få ett jobb. "Hej, detta är Karin från framtidsfolket. Jag fick höra att du var intresserad av att jobba hos oss" Utan att ens tänka på vad jag sa eller nu skulle få göra så avslutades samtalet med "Ja men då börjar du nu på måndag, 22 augusti, men du kommer få ett samtal innan. Vad härligt, då ses vi" Jag la på och gick lite skakis till Lucas, "Ehm, älskling, jag börjar på en heltidstjänst på måndag på förskolan som ligger 2 minuter härifrån". Jag är så glad att jag tog detta jobb, jag stormtrivs som aldrig förr. Har lärt mig så mycket och växt i både jobb och mig själv. 

Nu har tiden rullat på och mycket mer än det jag redan skrivit har jag upplevt. Många roliga dagar, mysiga fikastunder. Jag och älsklingen fick en förlovningspresent av hans mamma och pappa, vilket var hotellnatt. Vi har även besökt ett till hotell, åkt på en del crossfit-tävlingar, vi har strosat runt i affärer och besökt en del julmarknader, träffat nya människor.  Min träning har rört sig framåt med stormsteg och jag är så taggad på mer utveckling.

Men mitt i denna lycka, mitt i julstressen som uppstår varje år så hände det där som aldrig skulle få hända.. 

Den 23 november ringde mamma mig när jag stod på jobbet. Hon berättade vad som hänt, och efter några samtal sprang jag hem från jobbet, slängde ner allting i min väska, meddelade dom andra i familjen och 1 timme senare satt jag och Lucas på tåget hem till Trollhättan. Väl framme körde pappa upp oss till sjukhuset och vi sprang in på IVA. Möttes av mormor, mamma och syster som med rödsprängda ögon satt vid sängkanten där våran bästa vän låg. Vi spenderade första dygnet i ett lugnt rum med sköterskor som var hur underbara som helst, vi fick in en säng, mat, dryck och det vi bad om mer eller mindre. Vi lämnade inte rummet mer än vid toalettbesök eller snabba telefonsamtal för att informera våra nära om hur situationen såg ut. Dagen efter blev vi flyttade till ett annat rum och det var även där, 01.25 som han, med familjen vid sin sida tog sitt sista andetag och fridfullt fick somna. Mina syskon var med oss, tårar rann, detta var vår mardröm. 

1 månad senare, 28e december var det dags att säga adjö för en sista gång. Begravning. Han fick sin dröm från mig inslagen, han fick höra mig sjunga, till honom en sista gång.

Mellan detta hemska har jag haft bra dagar också. Julafton.. Trots allt, hade jag hos familjen en fantastisk jul. Jag har även haft en underbar nyår. Så som jag skrev, detta år har varit både bra och dåligt. Men med detta tyngande avslut är jag verkligen redo för att lämna 2016 bekom mig och 2017 år så välkommet, detta skriver jag med öppna famnar.

2016, jag tackar för mig. 

2017, nu ska drömmar uppfyllas. 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas